Vad är det med mig? Jag är så extremt rastlös, pendlat mellan sängen, tvn och datorn i 2 timmar nu, jag är inte mig själv, jag är stressad, jag är nervös, jag kan inte hantera läget helt enkelt.
Jag har varit sängliggande i 3 dagar (Jag är slö) Utan några speciella anledningar, är det här vad man kallar att vara trött på livet? Ingen drivkraft för att gå upp, inget man vill göra, inget man vill äta.. inget som lockar en att göra något.
Idag tog jag mig upp, jag åt lunch med min far, man kan säga att dagens höjdpunkt var Maltes leende, att höra en pappa som ständigt säger "Vad är det med dig?" Är inte speciellt muntert.. det fick mig endast att känna mig värre, ännu mer värdelös än vad jag var innan. Hur ska jag ta mig ur det här då? En 16 åring som knappt orkar ta sig ur sängen kan knappast vara normalt.
Träffade en vän idag, jag har inte varit så nervös på länge, visste inte hur jag skulle reagera, hur jag skulle agera, vad som skulle hända... jag löste det genom att vara tyst, som vanligt, och jag måste säga att jag inte varit så irriterad på mig själv på ett bra tag. Men det var något som kändes annorlunda.. inbillat, antar jag, som allt annat. Nu sitter jag här, igen, framför denna jävla skärm och gnäller, igen. Jag har funnit mitt kall, att hata världen och gnälla. Tack och hej, fönstret är till vänster. Jag har slutat bry mig helt enkelt.
Friday, May 29, 2009
Thursday, May 28, 2009
Wednesday, May 27, 2009
.,..,.
Jag skakar, jag gråter, jag kallsvettas, varför? Varför just nu? Jag är så extremt löjlig, varför kan jag inte bara vara glad för någon annan? Jag... klarar det inte.
Tuesday, May 26, 2009
Monday, May 25, 2009
18th Floor balcony.
Känslor, känslor överlag, det jag hatar mest, känslor jag absolut inte klarar av.
Känslor som verkligen suger musten ur en. Kärlek, vänner. Jag... nej... jag vet inte. Jag gillade mitt gamla liv..
Få vänner, absolut inga känslor som krävde lite energi fanns. Inget uteliv fanns, jag satt hemma, i timmar framför denna skärm som antagligen kommer bli min död, jag struntade i vad andra tyckte, jag höll allt inne. Men idag, är jag gjord för sånt här? Jag är FAN inte en social varelse, har inte ens förmågan att hålla ett normalt samtal, bara sitter där, tyst och visar något otroligt fult leende. Jag kan inte se mig in i hur andra känner sig, egentligen skulle man nog kunna kalla mig lite egoistisk och självupptagen, om man tar det ett snäpp längre. Förut var det jag och min virtuella värld, min värld som bara jag levde i, ingen annan. Jag behövde ingen, nu behöver jag alla. Jag hatar att vara ensam, jag vill ha närhet, känna en annan person mot mig, någon som helt enkelt bara är där. Det kan vara vad som helst, att hålla om någon, att mysa till en film. Det är inget stort men.. jag blir lycklig av sånt. Vet inte hur man kan förklara det.. men man känner sig.. uppskattad på något sätt.
Att få kontakt, att visa hur jag mår, hur jag känner. När missade jag att lära mig att öppna mig?
Det går verkligen inte. Jag är rädd för att bli förlöjligad. Hur ska jag lära mig det här, att bara vara mig själv när jag inte har 1½ Liter vodka i kroppen?
Som onykter är jag en emotionell bomb, jag brister direkt, varför kan jag inte göra detta annars? Varför är jag så.. svag, så feg, så värdelös. Nu låter jag som en arg 13 åring som är trött på livet, men, det är trotsallt min blogg.
De som läser det här kommer troligtvis reagera såhär: "Ååååååh, hur mår du egentligen?" Eller "Skärp dig, du har det fan bra"
Jag har fått höra det förut, jag kommer få höra det igen, det är väldigt få personer som vet hur jag mår, och de som vet har antagligen redan förträngt det.
Jag torterar mig själv, utsätter mig för situationer jag inte klarar av, jag.. pallar helt enkelt inte.
Mina föräldrar har varit oroliga, min syster har trott att jag typ.. ska ta självmord (Tokerier)
Jag har varit sängliggande i timmar, bara tänkt. Jag känner mig som en ríktig idiot när jag skriver det här, då jag har en förmåga att ta en känsla och vrida om det till något mycket värre.
Det här är inget större problem än något annat, det är ett mycket litet problem jämfört med andras, det mesta är inbillat, jag vet det men det förändrar fortfarande inte hur jag känner.
Jag är trött på att inte kunna lita på mina vänner, den extrema oro jag får när vissa träffas, det är något jag inte kan leva med, det är något jag inte kan utsätta andra för. Folk säger att jag är omtyckt, att jag är trevlig, snäll, vad man nu kan säga att någon är, för mig så finns inte det här.
Jag vill stänga av, komma bort från allt, vänner, relationer, skolan, men ändå inte. Jag är.. kluven. Jag älskar mina vänner något extremt och jag kan tacka gud för att de står ut med mig men jag borde nog ta en paus från allt, från mig själv men det går inte, dagens samhälle tillåter inte det, se på mig nu, jag har misslyckats i skolan totalt, jag kommer antagligen få gå om.. IG i svenska, hur kan det gå till?
Jag vet inte.. problem.. värdelösa, hjärtlösa, okänsliga, mörka problem.
Känslor som verkligen suger musten ur en. Kärlek, vänner. Jag... nej... jag vet inte. Jag gillade mitt gamla liv..
Få vänner, absolut inga känslor som krävde lite energi fanns. Inget uteliv fanns, jag satt hemma, i timmar framför denna skärm som antagligen kommer bli min död, jag struntade i vad andra tyckte, jag höll allt inne. Men idag, är jag gjord för sånt här? Jag är FAN inte en social varelse, har inte ens förmågan att hålla ett normalt samtal, bara sitter där, tyst och visar något otroligt fult leende. Jag kan inte se mig in i hur andra känner sig, egentligen skulle man nog kunna kalla mig lite egoistisk och självupptagen, om man tar det ett snäpp längre. Förut var det jag och min virtuella värld, min värld som bara jag levde i, ingen annan. Jag behövde ingen, nu behöver jag alla. Jag hatar att vara ensam, jag vill ha närhet, känna en annan person mot mig, någon som helt enkelt bara är där. Det kan vara vad som helst, att hålla om någon, att mysa till en film. Det är inget stort men.. jag blir lycklig av sånt. Vet inte hur man kan förklara det.. men man känner sig.. uppskattad på något sätt.
Att få kontakt, att visa hur jag mår, hur jag känner. När missade jag att lära mig att öppna mig?
Det går verkligen inte. Jag är rädd för att bli förlöjligad. Hur ska jag lära mig det här, att bara vara mig själv när jag inte har 1½ Liter vodka i kroppen?
Som onykter är jag en emotionell bomb, jag brister direkt, varför kan jag inte göra detta annars? Varför är jag så.. svag, så feg, så värdelös. Nu låter jag som en arg 13 åring som är trött på livet, men, det är trotsallt min blogg.
De som läser det här kommer troligtvis reagera såhär: "Ååååååh, hur mår du egentligen?" Eller "Skärp dig, du har det fan bra"
Jag har fått höra det förut, jag kommer få höra det igen, det är väldigt få personer som vet hur jag mår, och de som vet har antagligen redan förträngt det.
Jag torterar mig själv, utsätter mig för situationer jag inte klarar av, jag.. pallar helt enkelt inte.
Mina föräldrar har varit oroliga, min syster har trott att jag typ.. ska ta självmord (Tokerier)
Jag har varit sängliggande i timmar, bara tänkt. Jag känner mig som en ríktig idiot när jag skriver det här, då jag har en förmåga att ta en känsla och vrida om det till något mycket värre.
Det här är inget större problem än något annat, det är ett mycket litet problem jämfört med andras, det mesta är inbillat, jag vet det men det förändrar fortfarande inte hur jag känner.
Jag är trött på att inte kunna lita på mina vänner, den extrema oro jag får när vissa träffas, det är något jag inte kan leva med, det är något jag inte kan utsätta andra för. Folk säger att jag är omtyckt, att jag är trevlig, snäll, vad man nu kan säga att någon är, för mig så finns inte det här.
Jag vill stänga av, komma bort från allt, vänner, relationer, skolan, men ändå inte. Jag är.. kluven. Jag älskar mina vänner något extremt och jag kan tacka gud för att de står ut med mig men jag borde nog ta en paus från allt, från mig själv men det går inte, dagens samhälle tillåter inte det, se på mig nu, jag har misslyckats i skolan totalt, jag kommer antagligen få gå om.. IG i svenska, hur kan det gå till?
Jag vet inte.. problem.. värdelösa, hjärtlösa, okänsliga, mörka problem.
Friday, May 22, 2009
Woho! (>^^)> [Skiva] <(^^<)
Musik! Det jag älskar mer än något annat på jorden! Min musiktorka är nu över, banden bara flödar in, allt från screamo till death metal, även lite Jazz Fusion men, vad gör det? LYCKA!
Haste The Day, ett riktigt bra Metalcore band.
Haste The Day, ett riktigt bra Metalcore band.
Tuesday, May 19, 2009
One, two.
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
Now I can feel the needle break, up inside of my veins. They try to tell me I'm insane, but they made me that way. So come and take me away, from this monster that you've made of me. I feel like dying, erasing all of these memories…
I'm trapped inside this cage tonight! You torture my brain with blades and knifes! I need you to try to save my life! BEFORE I GO INSANE!
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
In 7 days my schizophrenia breaks my brain cavity waves, distorted, decayed! These faces of insane originated this pain, and invented these demented ways to break me! Intoxicated, I'm faded inside my dreams. Motivated on defeating these haters in everything. It's the only thing that keeps me alive. It keeps me away from all of your mother fucking lies!!!Bridge:I'm trapped inside this cage tonight! You torture my brain with blades and knifes! I need you to try to save my life! BEFORE I GO INSANE!
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
I feel my nails rip my flesh; I feel I've gone insane. I never wanted to hurt you, but you made me this way. So now I know I'm crazy, I feel there's no more pain. These voices call out to me, they're screaming out my name.
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
Saturday, May 9, 2009
Chop Suey. <3
Wake up, grab a brush and put a little make-up.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide.
I cry when angels deserve to die.
Wake up, grab a brush and put a little make-up.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide, I cry when anglels deserve to die.
In my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Father, father, father, father.
Father into your hands, I commend my spirit.
Father into your hands.
Why have you forsaken me?
In your eyes forsaken me
In your thoughts forsaken me
In your heart forsaken me, oh
Trust in my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide.
I cry when angels deserve to die.
Wake up, grab a brush and put a little make-up.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide, I cry when anglels deserve to die.
In my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Father, father, father, father.
Father into your hands, I commend my spirit.
Father into your hands.
Why have you forsaken me?
In your eyes forsaken me
In your thoughts forsaken me
In your heart forsaken me, oh
Trust in my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Yesterday you asked me to write you a pleasant song.
Jag.. kanske inte är den smartaste människan just nu..
Thursday, May 7, 2009
Intrumentpanel.
Att vilja ha något man inte kan få, problemet som människan ständigt plågas av, även jag.
Det är svårt, det är jobbigt att veta att hur man än gör så kan det omöjligt bli så som man vill ha det, känslor är bra, känslor är dåliga.
Hur vi än gör så kommer det alltid vara någon som aldrig kan bli din.
Jag har någon som aldrig kan bli min...
Det är svårt, det är jobbigt att veta att hur man än gör så kan det omöjligt bli så som man vill ha det, känslor är bra, känslor är dåliga.
Hur vi än gör så kommer det alltid vara någon som aldrig kan bli din.
Jag har någon som aldrig kan bli min...
Tuesday, May 5, 2009
Kvällspromenader.
Världen är som vackrast på natten, vattnet vid slussen som lyses upp av husen lite längre bort.
Gamla stan med alla krogar som är öppna, människor som pratar utanför.
Lamporna som lyser upp gatorna, hötorget, drottninggatan.
Fontänen vid plattan. Det är bara underbart.
Att bara gå.. inte stanna, inte tänka. Att drömma sig bort i musiken som ständigt går igenom öronen, man blir lugn, man är sig själv.
Gamla stan med alla krogar som är öppna, människor som pratar utanför.
Lamporna som lyser upp gatorna, hötorget, drottninggatan.
Fontänen vid plattan. Det är bara underbart.
Att bara gå.. inte stanna, inte tänka. Att drömma sig bort i musiken som ständigt går igenom öronen, man blir lugn, man är sig själv.
Lycka, vad är det? Vad är det som gör en person lycklig? Närheten av den man gillar? Uppskattningen man får av att lyckas?
Lycka är det som får någon att känna sig levande, känslan att existera i den värld vi lever i.
Denna känsla kan också komma i andra former, kalla, tunga, hjärtekrossande händelser, vi känner att vi lever genom att med all kraft bli slagen ned i smutsen.
Att vara med de jag älskar, att vara nära den jag tycker om, det är lycka för mig - Jag känner att jag finns.
Att vara med om svek, att förlora något man håller kärt - Jag vet att jag finns.
Lycka är det som får någon att känna sig levande, känslan att existera i den värld vi lever i.
Denna känsla kan också komma i andra former, kalla, tunga, hjärtekrossande händelser, vi känner att vi lever genom att med all kraft bli slagen ned i smutsen.
Att vara med de jag älskar, att vara nära den jag tycker om, det är lycka för mig - Jag känner att jag finns.
Att vara med om svek, att förlora något man håller kärt - Jag vet att jag finns.
Sunday, May 3, 2009
Hemresa.
På tåget hem från Malin idag så lyckades jag hamna bredvid 2 mycket jobbiga ungdomar, de pratade med en mycket irriterande typ.. östermalmsdialekt och jag.. blev lite små irriterad.
De pratade om fester, misslyckade vänner som "Krökat" hela långhelgen, jag fick höra om deras planer för dagen - Dota, spelet jag hatar mest i hela världen.
De pratade om fester, misslyckade vänner som "Krökat" hela långhelgen, jag fick höra om deras planer för dagen - Dota, spelet jag hatar mest i hela världen.
Subscribe to:
Posts (Atom)
