Tuesday, July 21, 2009
Du kan vara en bok.
Allt han ville var att hålla om henne. Även fast hon låg en bit bort på den något stora sängen kunde han känna värmen från hennes kropp. Det var något han gillade, en annan person mot sig. Värmen, känslorna. Det var det enda han sökte efter och det enda han behövde. Varför var han så feg? En fråga. Det var allt som behövdes, att ta steget var i hans ögon omöjligt. De hade gjort det förut, bara legat där, varför var det annorlunda nu? Frågan upprepades om och om igen. Varför? Varför? Han vågade flytta sig närmre. Hjärtat slog hårdare, snabbare. Hur ska han göra? Det som var så nära var fortfarande så långt bort. Känslan att ha någon nära en, bara dem två, ingen annan. Han krävde inte mycket, absolut inte. Han visste att hon antagligen skulle gå med på det, en tanke som plågade honom. Det enda som hindrade honom var han själv. Det enda som någonsin kommer hindra honom är han själv. Onekligen var det sant. Tiden gick, han hade redan sett filmen de kollade på, den gick sakta mot sitt slut. Han var där endast för sällskapet. Han flyttade närmre, deras kroppar snuddade vid varandra. Han lade händerna på hennes sida. Det var varmt, sortens värme ingen levande människa kan tycka illa om. Han visste att det var så långt han kunde gå, så långt han tillät sig själv att gå. Filmen var slut, de hade nu gått och lagt sig i varsin säng. Sömnlös låg han där, det var inget bra på TVn och dator var verkligen inget som lockade. Mat, det kan man alltid äta. Han öppnade kylskåps dörren. Vin, mjölk, ost... Han tog det som lockade mest. Det kalla vinet skapade fortfarande en brännande känsla i halsen, den känslan var saknad. Soffan var mjuk och det var ständigt en kall vind som drev genom lägenheten. Tiden gick, ögonen blev tunga, tillslut så somnade han in. Äntligen.
Tankar.
Döden, som jag onekligen verkar vara extremt rädd för.
Bilder, ihopsatta scener kommer ständigt upp i mina tankar, händelser som t.ex. bilolyckor, misshandel och flera andra saker plågar mig, ibland är mina tankar så verkliga att jag tror det faktiskt händer på riktigt. Betyder det här att jag är rädd för att det ska hända? "Filmklippen" handlar oftast om mig själv. Det kan hända att mina vänner är med, bara för att jag råkar vara med dem i just det ögonblicket.
Jag är rädd för att somna i bilar eftersom jag vet att man närsomhelst kan krocka, jag ser det framför mig. Jag känner smärtan inom mig. Man skulle nog kunna säga att jag dagdrömmer, jag försvinner bort i en annan värld men jag är fortfarande på samma plats, med samma människor, samma ljud runt om mig. Radion, rösterna av de andra i bilen, det mjuka ljudet av hjulen som rullar fram längs asfalten. Det blir tyst, allt saknar ned, ljuden blir långsamma och otydliga... sen ser jag det, jag känner det. Hur bilarna sakta krossas emot varandra, hur benen bryts, skriken, den bedövande smärtan. Själv tycker jag att vid det här tillfället så borde man vakna upp, tillslut blir det bara ett enormt mörker, är det min syn på döden? Dör jag i min parallella värld då? Allt detta händer oftast på någon sekund i den "riktiga" världen, ni vet, när man bara somnar till för en stund och sedan vaknar upp direkt innan huvudet dunkat ned i framsätet.
Mörker, speciellt utomhus på natten. Ännu en miljö jag har svårt för. Den äckliga känslan av att vara förföljd, av att någon helt plötsligt tar tag i en. Jag vet inte hur många gånger det hänt mig att jag flyger all världens väg när en människa plötsligt kommer fram bakom huskanten, att jag då har musik pumpandes i öronen gör det hela inte bättre. Kan inte påstå att jag går runt som en neandertalare och nattdrömmer när jag promenerar runt. Jag skapar snarare olika scenarion, saker som skulle kunna hända. Jag skrämmer upp mig själv, stressen, rädslan börjar jaga mig. Hjärtat dunkar oftare och oftare. Tillslut springer jag, så fort jag kan mot mitt mål, jag hyperventilerar, huvudet dunkar.. hårdare och hårdare. Ibland får jag en sådan huvudvärk att jag knappt kan röra mig. Varför blir det såhär? Jag tänker ofta på det, det är dock många fler saker än det här som jag fastnar i, händelser som man kanske inte borde ta upp i en blogg som är öppen för allmänheten. Jag tror att det är rädslan för att allt ska ta slut, för att allt ska försvinna, för att jag ska bli lämnad, ensam i mörkret. Döden - min största fiende och min bästa vän.
Bilder, ihopsatta scener kommer ständigt upp i mina tankar, händelser som t.ex. bilolyckor, misshandel och flera andra saker plågar mig, ibland är mina tankar så verkliga att jag tror det faktiskt händer på riktigt. Betyder det här att jag är rädd för att det ska hända? "Filmklippen" handlar oftast om mig själv. Det kan hända att mina vänner är med, bara för att jag råkar vara med dem i just det ögonblicket.
Jag är rädd för att somna i bilar eftersom jag vet att man närsomhelst kan krocka, jag ser det framför mig. Jag känner smärtan inom mig. Man skulle nog kunna säga att jag dagdrömmer, jag försvinner bort i en annan värld men jag är fortfarande på samma plats, med samma människor, samma ljud runt om mig. Radion, rösterna av de andra i bilen, det mjuka ljudet av hjulen som rullar fram längs asfalten. Det blir tyst, allt saknar ned, ljuden blir långsamma och otydliga... sen ser jag det, jag känner det. Hur bilarna sakta krossas emot varandra, hur benen bryts, skriken, den bedövande smärtan. Själv tycker jag att vid det här tillfället så borde man vakna upp, tillslut blir det bara ett enormt mörker, är det min syn på döden? Dör jag i min parallella värld då? Allt detta händer oftast på någon sekund i den "riktiga" världen, ni vet, när man bara somnar till för en stund och sedan vaknar upp direkt innan huvudet dunkat ned i framsätet.
Mörker, speciellt utomhus på natten. Ännu en miljö jag har svårt för. Den äckliga känslan av att vara förföljd, av att någon helt plötsligt tar tag i en. Jag vet inte hur många gånger det hänt mig att jag flyger all världens väg när en människa plötsligt kommer fram bakom huskanten, att jag då har musik pumpandes i öronen gör det hela inte bättre. Kan inte påstå att jag går runt som en neandertalare och nattdrömmer när jag promenerar runt. Jag skapar snarare olika scenarion, saker som skulle kunna hända. Jag skrämmer upp mig själv, stressen, rädslan börjar jaga mig. Hjärtat dunkar oftare och oftare. Tillslut springer jag, så fort jag kan mot mitt mål, jag hyperventilerar, huvudet dunkar.. hårdare och hårdare. Ibland får jag en sådan huvudvärk att jag knappt kan röra mig. Varför blir det såhär? Jag tänker ofta på det, det är dock många fler saker än det här som jag fastnar i, händelser som man kanske inte borde ta upp i en blogg som är öppen för allmänheten. Jag tror att det är rädslan för att allt ska ta slut, för att allt ska försvinna, för att jag ska bli lämnad, ensam i mörkret. Döden - min största fiende och min bästa vän.
Sunday, July 19, 2009
Mhm.
You see her, you can't touch her. You hear her, you can't hold her. You want her, you can't have her. You want to, but she won't let you.
She's not so special so look what you've done, boy.
Now you wish she'd never come back here again.
Oh, never come back here again.
She's not so special so look what you've done, boy.
Now I'm nailed above you.
Gushing from my side
it's with your sins that you have killed me
Thinking of your sins I die
Thinking how you'd let them touch you
How you'd never realise
That I'm ripped and hang forsaken
Knowing never will I rise
Again.....
You still see her
Oh, you hear her
You want her
Oh, you want to
You see her
You still hear her
You want her
You still want to
She's not so special so look what you've done, boy.
Now you wish she'd never come back here again.
Oh, never come back here again.
She's not so special so look what you've done, boy.
Now I'm nailed above you.
Gushing from my side
it's with your sins that you have killed me
Thinking of your sins I die
Thinking how you'd let them touch you
How you'd never realise
That I'm ripped and hang forsaken
Knowing never will I rise
Again.....
You still see her
Oh, you hear her
You want her
Oh, you want to
You see her
You still hear her
You want her
You still want to
Saturday, July 18, 2009
Nattbloggarn
Alla dessa vägar att ta, alla dessa chanser man får, alla dessa möjligheter som kastas på en. Vad ska man göra? Hur vet man att valet man gör är rätt? Vem bestämmer konsekvenserna och hur starka är dem? Jag är trött på allt det här. Jag vill inte fatta några beslut, jag vill inte ta mig ann alla dessa underbara, bra, idiotiska, helvetiska möjligheter som finns i mitt liv. Jag vill bort, jag vill existera i ett tomrum där jag bestämmer tiden, årstider, vilka som har rätt att finnas och vilka som förtjänar att sluta att existera.
Jag är trött på att bli påmind om alla fel val jag gjort, om allt det jag borde tagit tag i, om allt som jag skulle kunnat haft om jag agerat annorlunda. Jag är trött på att lägga allt som händer på mina egna axlar, jag är trött på att känna mig ensam. Jag är trött på att ha skuldkänslor över mitt eget liv.
Jag är trött på att bli påmind om alla fel val jag gjort, om allt det jag borde tagit tag i, om allt som jag skulle kunnat haft om jag agerat annorlunda. Jag är trött på att lägga allt som händer på mina egna axlar, jag är trött på att känna mig ensam. Jag är trött på att ha skuldkänslor över mitt eget liv.
Thursday, July 16, 2009
...
Doing the dishes for some lazy friends 5.30pm listening to the song that constantly reminds the of the girl I love, the only one that's beyond my reach, the one who never can be mine.
Thursday, July 2, 2009
(Y)
Tack vare min oförmåga att kunna somna så har jag på 2 dagar fått reda på att Malins tak är riktigt fint och att hon snarkar när hon ligger på rygg. SUCCESS!
Monday, June 22, 2009
Varför?
Jag måste inse att man inte alltid får det som man vill.
Jag måste inse att man inte alltid kan må bra.
Jag måste inse att man inte alltid kan få den man vill.
Jag måste inse att det finns hinder i livet
Jag måste inse att man måste kämpa för att få den man älskar
Jag måste inse att jag aldrig är ensam.
Jag måste inse att när man väl misslyckats så går det inte alltid att reparera.
Jag måste inse att det är dags att släppa taget.
Varför kan jag inte inse att man inte alltid kan få som man vill?
Varför kan jag inte inse att man inte alltid kan må bra?
Varför kan jag inte inse att man inte alltid kan få den man vill?
Varför kan jag inte inse att det finns hinder i livet?
Varför kan jag inte inse att man måste kämpa för att få den man älskar?
Varför kan jag inte inse att jag aldrig, aldrig, är ensam?
Varför kan jag inte inse att misslyckanden inte alltid kan repareras?
Varför, VARFÖR måste jag släppa taget?
Jag måste inse att man inte alltid kan må bra.
Jag måste inse att man inte alltid kan få den man vill.
Jag måste inse att det finns hinder i livet
Jag måste inse att man måste kämpa för att få den man älskar
Jag måste inse att jag aldrig är ensam.
Jag måste inse att när man väl misslyckats så går det inte alltid att reparera.
Jag måste inse att det är dags att släppa taget.
Varför kan jag inte inse att man inte alltid kan få som man vill?
Varför kan jag inte inse att man inte alltid kan må bra?
Varför kan jag inte inse att man inte alltid kan få den man vill?
Varför kan jag inte inse att det finns hinder i livet?
Varför kan jag inte inse att man måste kämpa för att få den man älskar?
Varför kan jag inte inse att jag aldrig, aldrig, är ensam?
Varför kan jag inte inse att misslyckanden inte alltid kan repareras?
Varför, VARFÖR måste jag släppa taget?
Wednesday, June 10, 2009
Mörker
Mörker, var är jag? Tystnad... var är alla? Vad har hänt? Omsluten... jag ser inget, lämnad kvar, ingen ser, ingen hör, se mig! Jag finns! Varför ser ni mig inte? Varför hör ni mig inte? Känslor, tar över, brister.
Ensam... Så ensam... inget kvar... allt är borta...
Ensam... Så ensam... inget kvar... allt är borta...
Saturday, June 6, 2009
Pokémon.
Vi sträver ständigt efter något, gärna är det något vi aldrig kan få, något vi aldrig kan nå. Detta här mänskligt, vi vill gärna lyckas med det omöjliga.
Det kan handla om jobb, relationer, det där nysläppta spelet i affären. Jag ser det, jag vill ha det men det är utom min räckhåll. Vi är begränsade, vi slås tillbaka av olika saker, att den ena inte känner detsamma för den andra (Det är väldigt vanligt) Jag ser henne, jag lär känna henne, jag tycker att hon är helt underbar, men.
Din nära vän får något som är utom räckhåll för dig, irritation skapas, man frågar sig själv varför man själv inte kan få det, varför skulle jag förtjäna det mindre? Men, ja, vi är begränsade, i det här fallet kan det handla om ekonomi. Alla har det inte lika bra, det är ett öde man får acceptera. Vi blir svartsjuka, vi vill också älska någon, vi vill också bli älskad av någon på samma sätt som paret som håller varandra i handen när de går nedåt gatan. Jag hatar nykära, jag mår illa av par, bara för att jag är anvundsjuk, svartsjuk med andra ord, jag önskar, ja.. jag önskar verkligen att jag hade samma sak som de har. Svartsjuka får oss att vilja ha något ännu mer, det tär, det skadar, det får oss att hata, att bli rädda, att bli oroliga. Svartsjuka har fått mig att hata, att bli orolig, precis som alla andra miljarder människor på våran jord, jag är en liten skit i mängden men känslorna är detsamma. Vi känner, det är en underbar sak att kunna känna. Att känna att man betyder något, att känna att man inte är ensam, att det faktiskt finns folk som bryr sig om en. Jag har svårt för det, jag har jättesvårt för det. Jag kämpar, jag försöker ta åt mig det positiva jag hör om mig, lika mycket det negativa. Jag vill tro, jag vill verkligen, då skulle jag antagligen tappa den extremt negativa bilden jag har av mig själv (Nu är jag lite för negativ kanske... så hemsk kan jag omöjligt vara, det är inte humant att ha en sådan negativ självbild) Brist på självfortroende och självkänsla är ett enormt problem som de flesta lider av, det är inte svårt att dölja osäkerheten som ständigt plågar oss, oss alla. Jag har länge haft svårt för att se mig själv som en person som är något, en person som faktiskt betyder något, jag kämpar fortfarande för att acceptera mig själv. Fina kläder, dyra märken, falska leenden, fint språk, allt, allt möjligt. Inte en chans i världen att alla som tjänar bra och har råd med fina saker mår bättre, de är lika mänskliga som alla andra, de har också problem och problem delar man inte med sig av, problem kommer alltid att existera. Jag lovar att i alla fall 80% av de som svarar "Det är bra" När de får frågan "Hur mår du?" gör det på ren reflex för att undvika att dela med sig av känslorna som sakta river sönder vårat sinne innefrån, känslor är inget man delar med sig av, inget jag gärna delar med mig av. Jag gör det, det är ändå en standard fråga i vårat samhälle, för mig är det oftast beroende på hur nära personen som frågar står mig. Gör inte ni också det? Jag gör allt för att hindra andra från att lida av mina problem. Det är inte så att man inte påverkas av hur andra känner sig, jag blir extremt orolig om någon av mina vänner mår det minsta dåligt, jag är rädd att förlora någon, jag är rädd för att bli ensam. Men vem är inte det? Rädslan för att bli lämnad ensam i mörket, utan någon som står en nära är en rädsla alla har.
Vi är inte annat än mänskliga. Problem, problem som jag hatar, som antagligen alla andra hatar lika mycket som jag gör, vi är svaga, vi är falska, vi är idiotiska, vi är svaga, ingen är bättre än någon annan även fast många vill tro det. Självklart kan jag mala på om allt negativt med våran ack så komplicerade ras, men samtidigt som är allt det här negativa så har vi konstigt nog flera positiva egenskaper, jag älskar mina vänner för dem de är, jag älskar deras brister lika mycket som jag älskar deras bra egenskaper för att det är något som gör dem unika. Ett problem som jag men även andra lider av, som leder till att andra som står oss nära skadas, vänner, familj, det är att när jag väl uppnått det jag så gärna vill ha, vad händer då? Jo, jag tappar lusten, den sak som betytt så mycket för mig, det som alltid varit ett steg ifrån, när jag får det, när det är i min ägo så är det helt enkelt inte kul längre. Är det bara jag som känner så? Vi är bortskämda, vi är alla egoistiska, vi är alla själviska, vi är alla mänskliga, även jag. Hur skulle din perfekta värld se ut?
Det kan handla om jobb, relationer, det där nysläppta spelet i affären. Jag ser det, jag vill ha det men det är utom min räckhåll. Vi är begränsade, vi slås tillbaka av olika saker, att den ena inte känner detsamma för den andra (Det är väldigt vanligt) Jag ser henne, jag lär känna henne, jag tycker att hon är helt underbar, men.
Din nära vän får något som är utom räckhåll för dig, irritation skapas, man frågar sig själv varför man själv inte kan få det, varför skulle jag förtjäna det mindre? Men, ja, vi är begränsade, i det här fallet kan det handla om ekonomi. Alla har det inte lika bra, det är ett öde man får acceptera. Vi blir svartsjuka, vi vill också älska någon, vi vill också bli älskad av någon på samma sätt som paret som håller varandra i handen när de går nedåt gatan. Jag hatar nykära, jag mår illa av par, bara för att jag är anvundsjuk, svartsjuk med andra ord, jag önskar, ja.. jag önskar verkligen att jag hade samma sak som de har. Svartsjuka får oss att vilja ha något ännu mer, det tär, det skadar, det får oss att hata, att bli rädda, att bli oroliga. Svartsjuka har fått mig att hata, att bli orolig, precis som alla andra miljarder människor på våran jord, jag är en liten skit i mängden men känslorna är detsamma. Vi känner, det är en underbar sak att kunna känna. Att känna att man betyder något, att känna att man inte är ensam, att det faktiskt finns folk som bryr sig om en. Jag har svårt för det, jag har jättesvårt för det. Jag kämpar, jag försöker ta åt mig det positiva jag hör om mig, lika mycket det negativa. Jag vill tro, jag vill verkligen, då skulle jag antagligen tappa den extremt negativa bilden jag har av mig själv (Nu är jag lite för negativ kanske... så hemsk kan jag omöjligt vara, det är inte humant att ha en sådan negativ självbild) Brist på självfortroende och självkänsla är ett enormt problem som de flesta lider av, det är inte svårt att dölja osäkerheten som ständigt plågar oss, oss alla. Jag har länge haft svårt för att se mig själv som en person som är något, en person som faktiskt betyder något, jag kämpar fortfarande för att acceptera mig själv. Fina kläder, dyra märken, falska leenden, fint språk, allt, allt möjligt. Inte en chans i världen att alla som tjänar bra och har råd med fina saker mår bättre, de är lika mänskliga som alla andra, de har också problem och problem delar man inte med sig av, problem kommer alltid att existera. Jag lovar att i alla fall 80% av de som svarar "Det är bra" När de får frågan "Hur mår du?" gör det på ren reflex för att undvika att dela med sig av känslorna som sakta river sönder vårat sinne innefrån, känslor är inget man delar med sig av, inget jag gärna delar med mig av. Jag gör det, det är ändå en standard fråga i vårat samhälle, för mig är det oftast beroende på hur nära personen som frågar står mig. Gör inte ni också det? Jag gör allt för att hindra andra från att lida av mina problem. Det är inte så att man inte påverkas av hur andra känner sig, jag blir extremt orolig om någon av mina vänner mår det minsta dåligt, jag är rädd att förlora någon, jag är rädd för att bli ensam. Men vem är inte det? Rädslan för att bli lämnad ensam i mörket, utan någon som står en nära är en rädsla alla har.
Vi är inte annat än mänskliga. Problem, problem som jag hatar, som antagligen alla andra hatar lika mycket som jag gör, vi är svaga, vi är falska, vi är idiotiska, vi är svaga, ingen är bättre än någon annan även fast många vill tro det. Självklart kan jag mala på om allt negativt med våran ack så komplicerade ras, men samtidigt som är allt det här negativa så har vi konstigt nog flera positiva egenskaper, jag älskar mina vänner för dem de är, jag älskar deras brister lika mycket som jag älskar deras bra egenskaper för att det är något som gör dem unika. Ett problem som jag men även andra lider av, som leder till att andra som står oss nära skadas, vänner, familj, det är att när jag väl uppnått det jag så gärna vill ha, vad händer då? Jo, jag tappar lusten, den sak som betytt så mycket för mig, det som alltid varit ett steg ifrån, när jag får det, när det är i min ägo så är det helt enkelt inte kul längre. Är det bara jag som känner så? Vi är bortskämda, vi är alla egoistiska, vi är alla själviska, vi är alla mänskliga, även jag. Hur skulle din perfekta värld se ut?
Friday, June 5, 2009
Tuesday, June 2, 2009
.
That feeling you thought were gone, there she is, beautiful as always, the nervosity
Seeing her, talking, spending time, the happiness.
The warmth of anothers' skin, heartbeats, stronger, louder, the intensity.
Enjoying just being with eachother, the simplicity.
Arguments, fights, opinions that are not the same, the sadness.
Being alone, left behind, the loneliness.
Depression, the downfall.
Seeing her, talking, spending time, the happiness.
The warmth of anothers' skin, heartbeats, stronger, louder, the intensity.
Enjoying just being with eachother, the simplicity.
Arguments, fights, opinions that are not the same, the sadness.
Being alone, left behind, the loneliness.
Depression, the downfall.
Friday, May 29, 2009
Given up.
Vad är det med mig? Jag är så extremt rastlös, pendlat mellan sängen, tvn och datorn i 2 timmar nu, jag är inte mig själv, jag är stressad, jag är nervös, jag kan inte hantera läget helt enkelt.
Jag har varit sängliggande i 3 dagar (Jag är slö) Utan några speciella anledningar, är det här vad man kallar att vara trött på livet? Ingen drivkraft för att gå upp, inget man vill göra, inget man vill äta.. inget som lockar en att göra något.
Idag tog jag mig upp, jag åt lunch med min far, man kan säga att dagens höjdpunkt var Maltes leende, att höra en pappa som ständigt säger "Vad är det med dig?" Är inte speciellt muntert.. det fick mig endast att känna mig värre, ännu mer värdelös än vad jag var innan. Hur ska jag ta mig ur det här då? En 16 åring som knappt orkar ta sig ur sängen kan knappast vara normalt.
Träffade en vän idag, jag har inte varit så nervös på länge, visste inte hur jag skulle reagera, hur jag skulle agera, vad som skulle hända... jag löste det genom att vara tyst, som vanligt, och jag måste säga att jag inte varit så irriterad på mig själv på ett bra tag. Men det var något som kändes annorlunda.. inbillat, antar jag, som allt annat. Nu sitter jag här, igen, framför denna jävla skärm och gnäller, igen. Jag har funnit mitt kall, att hata världen och gnälla. Tack och hej, fönstret är till vänster. Jag har slutat bry mig helt enkelt.
Jag har varit sängliggande i 3 dagar (Jag är slö) Utan några speciella anledningar, är det här vad man kallar att vara trött på livet? Ingen drivkraft för att gå upp, inget man vill göra, inget man vill äta.. inget som lockar en att göra något.
Idag tog jag mig upp, jag åt lunch med min far, man kan säga att dagens höjdpunkt var Maltes leende, att höra en pappa som ständigt säger "Vad är det med dig?" Är inte speciellt muntert.. det fick mig endast att känna mig värre, ännu mer värdelös än vad jag var innan. Hur ska jag ta mig ur det här då? En 16 åring som knappt orkar ta sig ur sängen kan knappast vara normalt.
Träffade en vän idag, jag har inte varit så nervös på länge, visste inte hur jag skulle reagera, hur jag skulle agera, vad som skulle hända... jag löste det genom att vara tyst, som vanligt, och jag måste säga att jag inte varit så irriterad på mig själv på ett bra tag. Men det var något som kändes annorlunda.. inbillat, antar jag, som allt annat. Nu sitter jag här, igen, framför denna jävla skärm och gnäller, igen. Jag har funnit mitt kall, att hata världen och gnälla. Tack och hej, fönstret är till vänster. Jag har slutat bry mig helt enkelt.
Thursday, May 28, 2009
Wednesday, May 27, 2009
.,..,.
Jag skakar, jag gråter, jag kallsvettas, varför? Varför just nu? Jag är så extremt löjlig, varför kan jag inte bara vara glad för någon annan? Jag... klarar det inte.
Tuesday, May 26, 2009
Monday, May 25, 2009
18th Floor balcony.
Känslor, känslor överlag, det jag hatar mest, känslor jag absolut inte klarar av.
Känslor som verkligen suger musten ur en. Kärlek, vänner. Jag... nej... jag vet inte. Jag gillade mitt gamla liv..
Få vänner, absolut inga känslor som krävde lite energi fanns. Inget uteliv fanns, jag satt hemma, i timmar framför denna skärm som antagligen kommer bli min död, jag struntade i vad andra tyckte, jag höll allt inne. Men idag, är jag gjord för sånt här? Jag är FAN inte en social varelse, har inte ens förmågan att hålla ett normalt samtal, bara sitter där, tyst och visar något otroligt fult leende. Jag kan inte se mig in i hur andra känner sig, egentligen skulle man nog kunna kalla mig lite egoistisk och självupptagen, om man tar det ett snäpp längre. Förut var det jag och min virtuella värld, min värld som bara jag levde i, ingen annan. Jag behövde ingen, nu behöver jag alla. Jag hatar att vara ensam, jag vill ha närhet, känna en annan person mot mig, någon som helt enkelt bara är där. Det kan vara vad som helst, att hålla om någon, att mysa till en film. Det är inget stort men.. jag blir lycklig av sånt. Vet inte hur man kan förklara det.. men man känner sig.. uppskattad på något sätt.
Att få kontakt, att visa hur jag mår, hur jag känner. När missade jag att lära mig att öppna mig?
Det går verkligen inte. Jag är rädd för att bli förlöjligad. Hur ska jag lära mig det här, att bara vara mig själv när jag inte har 1½ Liter vodka i kroppen?
Som onykter är jag en emotionell bomb, jag brister direkt, varför kan jag inte göra detta annars? Varför är jag så.. svag, så feg, så värdelös. Nu låter jag som en arg 13 åring som är trött på livet, men, det är trotsallt min blogg.
De som läser det här kommer troligtvis reagera såhär: "Ååååååh, hur mår du egentligen?" Eller "Skärp dig, du har det fan bra"
Jag har fått höra det förut, jag kommer få höra det igen, det är väldigt få personer som vet hur jag mår, och de som vet har antagligen redan förträngt det.
Jag torterar mig själv, utsätter mig för situationer jag inte klarar av, jag.. pallar helt enkelt inte.
Mina föräldrar har varit oroliga, min syster har trott att jag typ.. ska ta självmord (Tokerier)
Jag har varit sängliggande i timmar, bara tänkt. Jag känner mig som en ríktig idiot när jag skriver det här, då jag har en förmåga att ta en känsla och vrida om det till något mycket värre.
Det här är inget större problem än något annat, det är ett mycket litet problem jämfört med andras, det mesta är inbillat, jag vet det men det förändrar fortfarande inte hur jag känner.
Jag är trött på att inte kunna lita på mina vänner, den extrema oro jag får när vissa träffas, det är något jag inte kan leva med, det är något jag inte kan utsätta andra för. Folk säger att jag är omtyckt, att jag är trevlig, snäll, vad man nu kan säga att någon är, för mig så finns inte det här.
Jag vill stänga av, komma bort från allt, vänner, relationer, skolan, men ändå inte. Jag är.. kluven. Jag älskar mina vänner något extremt och jag kan tacka gud för att de står ut med mig men jag borde nog ta en paus från allt, från mig själv men det går inte, dagens samhälle tillåter inte det, se på mig nu, jag har misslyckats i skolan totalt, jag kommer antagligen få gå om.. IG i svenska, hur kan det gå till?
Jag vet inte.. problem.. värdelösa, hjärtlösa, okänsliga, mörka problem.
Känslor som verkligen suger musten ur en. Kärlek, vänner. Jag... nej... jag vet inte. Jag gillade mitt gamla liv..
Få vänner, absolut inga känslor som krävde lite energi fanns. Inget uteliv fanns, jag satt hemma, i timmar framför denna skärm som antagligen kommer bli min död, jag struntade i vad andra tyckte, jag höll allt inne. Men idag, är jag gjord för sånt här? Jag är FAN inte en social varelse, har inte ens förmågan att hålla ett normalt samtal, bara sitter där, tyst och visar något otroligt fult leende. Jag kan inte se mig in i hur andra känner sig, egentligen skulle man nog kunna kalla mig lite egoistisk och självupptagen, om man tar det ett snäpp längre. Förut var det jag och min virtuella värld, min värld som bara jag levde i, ingen annan. Jag behövde ingen, nu behöver jag alla. Jag hatar att vara ensam, jag vill ha närhet, känna en annan person mot mig, någon som helt enkelt bara är där. Det kan vara vad som helst, att hålla om någon, att mysa till en film. Det är inget stort men.. jag blir lycklig av sånt. Vet inte hur man kan förklara det.. men man känner sig.. uppskattad på något sätt.
Att få kontakt, att visa hur jag mår, hur jag känner. När missade jag att lära mig att öppna mig?
Det går verkligen inte. Jag är rädd för att bli förlöjligad. Hur ska jag lära mig det här, att bara vara mig själv när jag inte har 1½ Liter vodka i kroppen?
Som onykter är jag en emotionell bomb, jag brister direkt, varför kan jag inte göra detta annars? Varför är jag så.. svag, så feg, så värdelös. Nu låter jag som en arg 13 åring som är trött på livet, men, det är trotsallt min blogg.
De som läser det här kommer troligtvis reagera såhär: "Ååååååh, hur mår du egentligen?" Eller "Skärp dig, du har det fan bra"
Jag har fått höra det förut, jag kommer få höra det igen, det är väldigt få personer som vet hur jag mår, och de som vet har antagligen redan förträngt det.
Jag torterar mig själv, utsätter mig för situationer jag inte klarar av, jag.. pallar helt enkelt inte.
Mina föräldrar har varit oroliga, min syster har trott att jag typ.. ska ta självmord (Tokerier)
Jag har varit sängliggande i timmar, bara tänkt. Jag känner mig som en ríktig idiot när jag skriver det här, då jag har en förmåga att ta en känsla och vrida om det till något mycket värre.
Det här är inget större problem än något annat, det är ett mycket litet problem jämfört med andras, det mesta är inbillat, jag vet det men det förändrar fortfarande inte hur jag känner.
Jag är trött på att inte kunna lita på mina vänner, den extrema oro jag får när vissa träffas, det är något jag inte kan leva med, det är något jag inte kan utsätta andra för. Folk säger att jag är omtyckt, att jag är trevlig, snäll, vad man nu kan säga att någon är, för mig så finns inte det här.
Jag vill stänga av, komma bort från allt, vänner, relationer, skolan, men ändå inte. Jag är.. kluven. Jag älskar mina vänner något extremt och jag kan tacka gud för att de står ut med mig men jag borde nog ta en paus från allt, från mig själv men det går inte, dagens samhälle tillåter inte det, se på mig nu, jag har misslyckats i skolan totalt, jag kommer antagligen få gå om.. IG i svenska, hur kan det gå till?
Jag vet inte.. problem.. värdelösa, hjärtlösa, okänsliga, mörka problem.
Friday, May 22, 2009
Woho! (>^^)> [Skiva] <(^^<)
Musik! Det jag älskar mer än något annat på jorden! Min musiktorka är nu över, banden bara flödar in, allt från screamo till death metal, även lite Jazz Fusion men, vad gör det? LYCKA!
Haste The Day, ett riktigt bra Metalcore band.
Haste The Day, ett riktigt bra Metalcore band.
Tuesday, May 19, 2009
One, two.
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
Now I can feel the needle break, up inside of my veins. They try to tell me I'm insane, but they made me that way. So come and take me away, from this monster that you've made of me. I feel like dying, erasing all of these memories…
I'm trapped inside this cage tonight! You torture my brain with blades and knifes! I need you to try to save my life! BEFORE I GO INSANE!
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
In 7 days my schizophrenia breaks my brain cavity waves, distorted, decayed! These faces of insane originated this pain, and invented these demented ways to break me! Intoxicated, I'm faded inside my dreams. Motivated on defeating these haters in everything. It's the only thing that keeps me alive. It keeps me away from all of your mother fucking lies!!!Bridge:I'm trapped inside this cage tonight! You torture my brain with blades and knifes! I need you to try to save my life! BEFORE I GO INSANE!
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
I feel my nails rip my flesh; I feel I've gone insane. I never wanted to hurt you, but you made me this way. So now I know I'm crazy, I feel there's no more pain. These voices call out to me, they're screaming out my name.
ONE! TWO! We're coming for you. THREE! FOUR! Lock your door. FIVE! SIX! Suck on my dick. BROKENCYDE WILL NEVER DIE!
Saturday, May 9, 2009
Chop Suey. <3
Wake up, grab a brush and put a little make-up.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide.
I cry when angels deserve to die.
Wake up, grab a brush and put a little make-up.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide, I cry when anglels deserve to die.
In my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Father, father, father, father.
Father into your hands, I commend my spirit.
Father into your hands.
Why have you forsaken me?
In your eyes forsaken me
In your thoughts forsaken me
In your heart forsaken me, oh
Trust in my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide.
I cry when angels deserve to die.
Wake up, grab a brush and put a little make-up.
Hide the scars to fade way the shakeup
(Hide the stars to face away the)
Why'd you leave the keys upon the table?
Here you go create another fable.
You wanted to
Grab a brush and put a little makeup, you wanted to.
hide the scars to fade away the shake up, you wanted to.
Why'd you leave the keys upon the table? You wanted to.
I don't think you trust in my self righteous suicide, I cry when anglels deserve to die.
In my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Father, father, father, father.
Father into your hands, I commend my spirit.
Father into your hands.
Why have you forsaken me?
In your eyes forsaken me
In your thoughts forsaken me
In your heart forsaken me, oh
Trust in my self righteous suicide, I cry when angels deserve to die.
Yesterday you asked me to write you a pleasant song.
Jag.. kanske inte är den smartaste människan just nu..
Thursday, May 7, 2009
Intrumentpanel.
Att vilja ha något man inte kan få, problemet som människan ständigt plågas av, även jag.
Det är svårt, det är jobbigt att veta att hur man än gör så kan det omöjligt bli så som man vill ha det, känslor är bra, känslor är dåliga.
Hur vi än gör så kommer det alltid vara någon som aldrig kan bli din.
Jag har någon som aldrig kan bli min...
Det är svårt, det är jobbigt att veta att hur man än gör så kan det omöjligt bli så som man vill ha det, känslor är bra, känslor är dåliga.
Hur vi än gör så kommer det alltid vara någon som aldrig kan bli din.
Jag har någon som aldrig kan bli min...
Tuesday, May 5, 2009
Kvällspromenader.
Världen är som vackrast på natten, vattnet vid slussen som lyses upp av husen lite längre bort.
Gamla stan med alla krogar som är öppna, människor som pratar utanför.
Lamporna som lyser upp gatorna, hötorget, drottninggatan.
Fontänen vid plattan. Det är bara underbart.
Att bara gå.. inte stanna, inte tänka. Att drömma sig bort i musiken som ständigt går igenom öronen, man blir lugn, man är sig själv.
Gamla stan med alla krogar som är öppna, människor som pratar utanför.
Lamporna som lyser upp gatorna, hötorget, drottninggatan.
Fontänen vid plattan. Det är bara underbart.
Att bara gå.. inte stanna, inte tänka. Att drömma sig bort i musiken som ständigt går igenom öronen, man blir lugn, man är sig själv.
Lycka, vad är det? Vad är det som gör en person lycklig? Närheten av den man gillar? Uppskattningen man får av att lyckas?
Lycka är det som får någon att känna sig levande, känslan att existera i den värld vi lever i.
Denna känsla kan också komma i andra former, kalla, tunga, hjärtekrossande händelser, vi känner att vi lever genom att med all kraft bli slagen ned i smutsen.
Att vara med de jag älskar, att vara nära den jag tycker om, det är lycka för mig - Jag känner att jag finns.
Att vara med om svek, att förlora något man håller kärt - Jag vet att jag finns.
Lycka är det som får någon att känna sig levande, känslan att existera i den värld vi lever i.
Denna känsla kan också komma i andra former, kalla, tunga, hjärtekrossande händelser, vi känner att vi lever genom att med all kraft bli slagen ned i smutsen.
Att vara med de jag älskar, att vara nära den jag tycker om, det är lycka för mig - Jag känner att jag finns.
Att vara med om svek, att förlora något man håller kärt - Jag vet att jag finns.
Sunday, May 3, 2009
Hemresa.
På tåget hem från Malin idag så lyckades jag hamna bredvid 2 mycket jobbiga ungdomar, de pratade med en mycket irriterande typ.. östermalmsdialekt och jag.. blev lite små irriterad.
De pratade om fester, misslyckade vänner som "Krökat" hela långhelgen, jag fick höra om deras planer för dagen - Dota, spelet jag hatar mest i hela världen.
De pratade om fester, misslyckade vänner som "Krökat" hela långhelgen, jag fick höra om deras planer för dagen - Dota, spelet jag hatar mest i hela världen.
Wednesday, April 22, 2009
Glada svenska texter
Den här är för dig Marion, Det var riktigt kul på APUn idag, barnen är riktigt härliga, personalen är otroligt trevlig. Hela den avdelningen som jag inte är med har fattat tycke för mig och impulsivt bestämt att jag ska gifta mig med den 21åriga tjejen som jobbar på småskola B (Galningar) Victor bättrar sig, inte mycket men vad kan man förvänta sig?
Man blir trött av att vara runt 25 galna 6åringar men jag känner att det är något som jag kan leva med, jag blir lycklig när jag ser dom bli glada över så små saker.
Man blir trött av att vara runt 25 galna 6åringar men jag känner att det är något som jag kan leva med, jag blir lycklig när jag ser dom bli glada över så små saker.
...
I'm like a ghost
I'll be living in a dirt room
Waiting for the day to be closer
To the window when you're home
I'll be standing by your back door
Reaching for the knife in my coat
I'm going to put it to your throat
Sweaty piggy, you're a bad man
What a fucking sad way to go
Your mother raised you as a joke
I should have wiped away a burden
Use the curtain in the kitchen to choke
You
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use me
I'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you
Look what I do to you
Oh god then you awoke
You started screaming through the duct tape
Don't ever think I'm letting you go
I'm busy digging you a hole
Now you'll be living in a dirt room
Breathing through the straw of your own
Come on, I really think that this is fun for the money
I'll make it comfy for the time wasted making you rich
I want to cover you in ants, bees and honey
Then take a picture for the cover of our album!
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use me
I'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you
Look what I do to you
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use meI'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you
Look what I do to you
And now I see you, oh
'Cause your back's against the wall
And finally you're mine
You're mine
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use me
I'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you!
I really think that this is fun for the money
We'll make you comfy for the time wasted making you rich
I want to cover you in ants, bees and honey
Then take a picture for the cover of our album!
I'll be living in a dirt room
Waiting for the day to be closer
To the window when you're home
I'll be standing by your back door
Reaching for the knife in my coat
I'm going to put it to your throat
Sweaty piggy, you're a bad man
What a fucking sad way to go
Your mother raised you as a joke
I should have wiped away a burden
Use the curtain in the kitchen to choke
You
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use me
I'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you
Look what I do to you
Oh god then you awoke
You started screaming through the duct tape
Don't ever think I'm letting you go
I'm busy digging you a hole
Now you'll be living in a dirt room
Breathing through the straw of your own
Come on, I really think that this is fun for the money
I'll make it comfy for the time wasted making you rich
I want to cover you in ants, bees and honey
Then take a picture for the cover of our album!
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use me
I'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you
Look what I do to you
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use meI'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you
Look what I do to you
And now I see you, oh
'Cause your back's against the wall
And finally you're mine
You're mine
You think you own me
You should have known me
You took the future and the food off my family's plate
You think you'll use me
I'm stronger than you
You take my money, but it's useless
When you see what I do to you!
I really think that this is fun for the money
We'll make you comfy for the time wasted making you rich
I want to cover you in ants, bees and honey
Then take a picture for the cover of our album!
Monday, April 20, 2009
Saturday, April 18, 2009
Wednesday, April 15, 2009
Tuesday, April 14, 2009
Fuck.
This is it, I'm pretty much going down, I need to write about 30 Pages in total til' thursday to avoid regoing this year of school.. I'm fucked. I'm so fucking fucked. Whatever.. I'll manage.. I suppose.
Monday, April 13, 2009
.
I’m scared of death and I’m scared of living, I gave up on the past cause it’s unforgiving, I misplaced my trust, I watched my word begin to rust ,I’m a balloon about to bust. I need a place for reliving. Still...
Sunday, April 12, 2009
Life
I'm worried, I'm worried about myself, I'm worried about my friends, I'm.. worried about life and it's killing me, slowly, it feels like someone's constantly pointing a gun against my head.
When I'm down, down, down. (Heared some lyrics from some random song. o.o)
I'm at Malins' and I'm still trying to study.. I should get started. Bubai
Saturday, April 11, 2009
Oh yeah. :O
Rip me into pieces, smack me in the ground, break all my bones, I will still be stronger then you.
Saturday.
Ended up at Malins' place, once again. Kinda got left behind by my father today.. so.. No food, no cash makes Douglas sad. :< Oh well! They're.. going to feed me here so I'm satisfied. :D
Peace out.
Song of the day: Dirt Room - Blue October. It's scary.. but amazing.
Peace out.
Song of the day: Dirt Room - Blue October. It's scary.. but amazing.
Saturdaymorning,
It's, well, "Early" the headache is killing me.. I'm bored to death, I'm currently laying here in my bed and... I'm in need of company, where's all the friends at? Well.. Nisse, the weakling is asleep. I'd kill for a fucking cold beer...Whatever.. I'll survive. Nn people!
Friday, April 10, 2009
Friday, night.
I'm with a great friend of mine, known him for like.. 11 years. :) We're going to play a quite idiotic MMORPG Game, World of Warcraft. <3 Nils and I will conquer the world! MOHAHA!
Through Glass <3
I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
Oh, god it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home sitting all alone inside your head
'Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
Oh, god it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home sitting all alone inside your head
How do you feel? That is the question
But I forget.. you don't expect an easy answer
When something like a soul becomes
Initialized and folded up like paper dolls and little notes
You can't expect a bit of hope
So while you're outside looking in
Describing what you see
Remember what you're staring at is me'
Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
All I know is that it feels like forever
When no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
How much is real? So much to question
An epidemic of the mannequins
Contaminating everything
When thought came from the heart
It never did right from the start
Just listen to the noises(No more sad voices)
Before you tell yourself
It's just a different scene
Remember it's just different from what you've seen
I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
And all I know is that it feels like forever
When no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
'Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
And all I know is that it feels like forever
When no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
And it's the stars
The stars
That shine for you
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah
And it's the stars
The stars
That shine for you
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah
I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
Oh, god it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
'Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
All I know is that it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
And it's the stars
The stars
That shine for you. Yeah
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah
And it's the stars
The stars
That shine for you. Yeah-ah
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah, yeah.
Oh when the stars
Oh when the stars that lie
Don't know how much time has passed
Oh, god it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home sitting all alone inside your head
'Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
Oh, god it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home sitting all alone inside your head
How do you feel? That is the question
But I forget.. you don't expect an easy answer
When something like a soul becomes
Initialized and folded up like paper dolls and little notes
You can't expect a bit of hope
So while you're outside looking in
Describing what you see
Remember what you're staring at is me'
Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
All I know is that it feels like forever
When no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
How much is real? So much to question
An epidemic of the mannequins
Contaminating everything
When thought came from the heart
It never did right from the start
Just listen to the noises(No more sad voices)
Before you tell yourself
It's just a different scene
Remember it's just different from what you've seen
I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
And all I know is that it feels like forever
When no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
'Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
And all I know is that it feels like forever
When no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
And it's the stars
The stars
That shine for you
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah
And it's the stars
The stars
That shine for you
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah
I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
Oh, god it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
'Cause I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
All I know is that it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
And it's the stars
The stars
That shine for you. Yeah
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah
And it's the stars
The stars
That shine for you. Yeah-ah
And it's the stars
The stars
That lie to you. Yeah, yeah.
Oh when the stars
Oh when the stars that lie
Warmth
Summer, happy. (y)
The stress is taking over, yesterday it felt like my heart would bounce out of my chest. I should really do these homeworks.. Oh well! Had a great time with Malin, I might not be the most social person but I sure enjoy company. :) Been home for like.. 5 minutes, met Ali from my old school at the way home, was fun. :) I should get going though.. at the wrong home. Damn you mom!
The stress is taking over, yesterday it felt like my heart would bounce out of my chest. I should really do these homeworks.. Oh well! Had a great time with Malin, I might not be the most social person but I sure enjoy company. :) Been home for like.. 5 minutes, met Ali from my old school at the way home, was fun. :) I should get going though.. at the wrong home. Damn you mom!
Wednesday, April 8, 2009
Booooooooooooooooooze
I want... booze, a shitload of booze. that'd make my day a bit happier. Oh well, I'm broke.. and.. I'm not allowed to drink so I might as well.. do something else. I can always sit here. (Y)
Anyway! Tomorrow is going to be a happy day, I'm off to Malins place and it's always nice to meet her. :) PS. The funny little indian guy who sold the booze kinda got caught, pretty fun when you think of it! I'll miss him. R.I.P Indian guy <3. I will always remember you!
Anyway! Tomorrow is going to be a happy day, I'm off to Malins place and it's always nice to meet her. :) PS. The funny little indian guy who sold the booze kinda got caught, pretty fun when you think of it! I'll miss him. R.I.P Indian guy <3. I will always remember you!
Where's the so called summer?
It's cold outside.. I miss the sun, the warm breeze. I was outside for a short time and the warm summer air was gone, well... it's like 01:31 now so that might explain pretty much anything.
It's going to be warm and sunny tomorrow, let's hope that it's true. :)
It's going to be warm and sunny tomorrow, let's hope that it's true. :)
Tuesday, April 7, 2009
Oh shit!
Things happens, things no-one can explain. Why? People asks themselves that everyday, so do I. It can be bad things, good things, in my case it's often stuff that I want to forget, as soon as possible. why am I so weak? Why can't I get a grip over my own fucking feelings? I can't even keep my grades up. For once I want to deeply think over my life and just.. straighten it out. I wish that everything just.. stopped, just once.. please.
Subscribe to:
Posts (Atom)
